Det har på senare tid inte blivit av särskilt mycket bloggande för min del. Sommaren har spenderats i största del i Norge, men min svenska delegation. Fick uppleva massor, och såklart många nya vänner för livet. Vi bodde i en by nära bergen, som i största del får sin lokala näring från fisket, och oljan. Två av de 5-6 personer jag bodde hos jobbade, eller hade arbetat på oljeplattformen utanför Os fiskehavn. Vi var själva också med på fiskebåtar, och ute med båt under den nybyggda oljeplattformen, som för övrigt var ca 80 meter hög. En fantastisk upplevelse, som naturligtvis satte igång tankebanorna. Medan många europeiska länder, däribland Sverige driver en förhållandevis grön politisk riktlinje driver vårat grannland en helt annan. Man måste förstå att oljan betyder otroligt mycket för norge, åtminstone när man inte ser andra möjligheter. För det ar just en av bristerna man märkte hos likalbefolkningen. Man kunde absolut inte tänka sig något annat. För det är just vad man måste göra, öppna in nytt och hjälpas åt. I ett globalt perspektiv blir den norska oljeproduktionen allt mindre viktig. 2001 nådde den norska oljeproduktionen sin topp och nu faller den långsamt. Samtidigt finns det andra länder som kommer att producera alltmer. Det är ännu mer oroväckande hur man, som jag sa, inte vågar öppna upp mer för annat. Tänker man långsammare än vad oljepriset faller så har man problem...