Därför bör MP bilda regering med alliansen

Följande inlägg publicerades på sourze:

Det oklara valresultatet öppnar för både bra och dåliga scenarior för MP. Det viktigaste har alltid varit, och kommer alltid vara för oss att få igenom vår gröna politik.


Miljöpartiet vilar på en ideologisk grund som inte hör till den traditionella högern eller vänster, och ställer sig utanför öppna att samarbeta med olika partier. För att få igenom vår politik startades därför ett regeringssamarbete, som nu har misslyckats. Därför måste man tänka om.

Jag anser att det finns flera skäl för MP Att nu inleda ett regeringssamarbete med alliansen. Vår utgångspunkt har alltid varit att krossa blockpolitiken, och att människor ska få upp ögonen för att grön politik är inte bara nödvändig utan genomförbar utan att ta hänsyn till höger-vänster skalan. När språkrören sedan säger att våran politik inte är genomförbar har de själva smittats av höger-vänster modellen. Genom ett rakt nej till alliansen baserat på ideologiska skiljelinjer, säger man inte bara nej till att sitta i regering, utan överger hela Miljöpartiets tankesätt och idestomme.

Det skulle vara förödande för Sverige och för vårat parti ifall vi nu överger tron på att vi kan vara pragmatiska och konsekventa med våran hållning till alla andra parter. Binder vi oss till Vänster förlorar våran ideologi på det, och MP blir ett parti bland andra, som föll för trycket.

Jag kan förstå språkrörens argument om Väljarnas åsikter. Men faktum är att Väljarna inte röstar för Rödgrön regering när de lägger sin röst på oss, de lägger sin röst på kompromisslöst grönt inflytande. Det utesluter inte inflytande över alliansen. Jag tro det flesta av våra väljare skulle bli glada ifall vi kan åstadkomma förändringar av regeringens dåliga klimat och miljöpolitik och verkligen vara stolta och självständiga. Samtidigt ser vi att en stor majoritet av de regionala språkrören välkomnar ett samarbete med alliansen.

Mp har också ett stort ansvar som våg-mästare i Sveriges riksdag. Det gäller att vi som alltid slagit vakt om demokratin tar ansvar för Sverige, och låser ute Sverigedemokraterna från inflytande. Om vi av felaktiga ideologiska övertygelser säger nej till alliansen säger vi samtidigt ja till SD. Ge Sverige istället en stabil regering där MP kan förändra och få ministerposter, som vi alltid har eftersträvat.

Vi skall inte stå och vänta i passivitet, utan ta ansvar och modernisera Sverige. Det är bäst för oss, men också bäst för Sverige.

Kräv ministrar - förändra Sverige

Det oklara politiska läget bäddar just nu för att Miljöpartiet börjar förhandla med alliansen till ministrar och någon form av ett samarbete i riksdag och regering. Maria wetterstrand och Peter Eriksson uttalade sig i ett pressmeddelande om läget, att alliansen och MP vill olika saker.

Jag håller inte med om språkrörens beskrivning om att vi inte kan ingå i regering av ideologiska skäl. Mp bildades som ett nytt parti med en ideologi som står utanför höger vänster skalan. Våra åsikter genomsyras av ett unikt tänk, och att cementera höger vänster skalan och låta MP falla i avgrunden och minimera våran unika position vore dumheter.

Jag förstår språkrören som helt naturligt inte vill skapa kaos och framställa partiet och det rödgröna samarbetet som ogrundad och flyktigt, vilket det inte eller är.

Vi kan fortfarande förändra Sverige. Jag tror att våran gröna politik som den andra största partiet i en sådan regering skulle vinna stora framgångar och förändringar av alliansens misslyckanden. Genom att kräva ministrar hindrar vi rasismen från inflytande och minimerar en endimensionell högerpolitik.

Det rödgröna samarbetet kanske gjorde oss krigiska och indragna i den klassiska höger vänster kampen, vars mentalitet bygger på gamla fejder. Men nu måste vi stå upp för gröna och enbart gröna värderingar och funderar på vad som är bäst för Oss och för hela Sverige.

En sista tur

Tog mig en sista tur genom den kalla moderatklädda staden. Kylan var ironisk med tanke på uppståndelsen kring ytterligare sjukförsäkringsfall som liksom hösten kyler ner, och mörkar ner vårat så varma Sverige. Det var först då jag tro jag insåg vilket vägskäl det här var. Det är nu framför allt annat som tusentals människor framtid tar sin början. politikers, men även familjers, diplomaters, soldaters och arbetslösas framtid. Och nu när bara någon timme återstår till domen, kan jag bara säga vad jag själv tror kommer hända. Miljöpartiet är nämligen i detta val vad som än händer. Vi har gjort en fantastisk valrörelse, och våra frågor ligger i tiden. Nu är möjligheten ministerposter i två eventuella regeringar, eller en tid i oposition där vi kan växa med folkets vilja till förändring. Är det något jag har lärt mig den här valrörelsen är att visioner är viktiga för människor. Nu, låt våra visioner bli verklighet!

Fel, fel, fel Alliansen. Vi är inte sossar, vi är rödgröna!

Fastighetsskatten är ett återkommande argument från Alliansen, när man åter igen vill måla upp det gamla vänsterspöket som maniskt höjer fastighetsskatten för allt och alla. Skattechock, och jobbstopp talas det om i de nyliberala kretsarna hos Anders Borg, som om man inte kan glömma att en ny allians nu är med i spelet.

I dag kom ett tydligt besked från de rödgröna om fastighetsskatten:

Med det rödgröna förslaget till förändrad boendeskatt får närmare 99 % av villorna sänkt eller oförändrad skatt. Även nästan en miljon lägenheter får sänkt skatt. Drygt en procent av villorna i Sverige får höjd fastighetsskatt – vilket skapar ett ekonomiskt utrymme att bl.a. sänka skatten för villaägare med små inkomster. I Stockholm är det färre än 1/10 av husen som får höjd fastighetsskatt.

Ack ack ack, Alliansen måste lära sig att det INTE GÅR att leva på gamla meriter. Ska man vara trovärdig räcker det inte bara att bräcka skattehöjar-sossar. Man måste anpassa sin retorik efter verkligheten.

Skola för möjligheter!

Följande inlägg publicerades på Sourze:

En skola av möjligheter

Skolan är en extremt viktig plats för alla ungdomar, och skoltiden formar en som person. Den är en till för att förbereda hela generationer för att fatta framtidens tuffa beslut i en alltmer komplex och ömtålig värld. För att Sverige och Världen ska bli en bättre att leva i behöver skolan syfta till att främja elevers egen kreativitet och skaparglädje, och uppmuntra till engagemang och delaktighet som deltagande i en levande demokrati. Något som både socialdemokratiska, och moderata regeringar glömt bort under lång tid.

Skolan har länge varit otroligt duktig på att hämma skaparglädje, kreativt, och eget tänkande, och istället försökt få varje elev att passa in i ett rutmönster av människor, som ska kunna samma sak, och tänka exakt likadant. Det blir inte heller bättre av Björklunds millitär disciplin i skolorna, som ett bakåtsträvande försök att skapa ordning och reda i skolan. Man frågar sig: ”Men hur kan målet vara ordning och reda?” Ordning och reda är snarare ett resultat av att eleverna i en klass inser vikten av deras egen kreativitet och delaktighet, och att de det gör där är viktigt och roligt.

Miljöpartiet anser att en samhälle baserat på direktdemokrati skulle göra demokratin mer levande och lyfta fram varje individs åsikt och delaktighet. Vi tror att en bättre värld uppnås med mer av varje persons inflytande snarare än en liten grupp som har all makt, vilket är ett faktum i en representativ demokrati. Att lära sig detta är viktigt i skolan. Därmed är det avgörande om skolan förbereder varje elev som deltagare i en demokrati, eller inte.

Miljöpartiets skolpolitik är inte någon flumpolitik, uppfunnen av någon joddlande nävertomte i Jokkmokk, som alliansen verkar få det att framstå som. Den är baserad på pedagogisk forskning, och principen om att mångfald berikar. Forskningen visar nästintill entydigt att ett bra kunskapsklimat, och engagerade elever uppnås genom att en lärare kan lyfta fram varje elevs styrkor, och att det finns ett kreativt förändringsklimat i klassen. Inte genom vem som i skolan använder flest pekpinnar och skamvrår, för det är verklig flumpolitik.

Idag finns inte det förändringsklimat som skulle behövas. T .ex är dagens elevråds modell otroligt förlegad och använder sig endast av de mest lyckosamma i varje skola. Ofta är modellen också ineffektiv och få har tilltro till att det faktiskt är möjligt att påverka något i den. Dessutom råder det på många skolor pseudoinflytande, i form av att eleverna endast har makt över obetydliga saker såsom fotbollar eller basketbollar, bregott eller lätta i matsalen etc. I och med det kan vi se hur motivationen är borta, och kunskapsresultaten är låga. Elever som vill ha nya utmaningar eller behöver extra hjälp kan inte få det för att strukturer och centralisering hindra dom. Detta är ett enormt problem, och är ett resultat av socialdemokratiska utbildningsstrukturer, och moderat bakåttänkande.

Det är dags att rösta fram ett parti som ser till varje individs bästa. Som gör skolan till en plats för värdefull kunskap om sig själv, inte om att rabbla historiska årtal. Därtill hör att mer makt ska ges till eleverna själva. Om elever ges större makt att utforma själva lärandet, skolan och påverkansstrukturer kommer eleverna i ett långsiktigt perspektiv att ta ansvar för den friheten eftersom de själva kan se hur besluten påverkar dom själva. Varje elev ska också kunna utvecklas i sin egen takt. Det ska inte spela någon roll om du är ett matematiskt geni, behöver extra hjälp med svenskan, eller är intresserad av motorer. Skolan ska ge dig alla resurser för att utvecklas på just ditt område, och nya utmaningar ska täcka på alla nivåer.

Nya inlärningsmetoder, såsom att använda sig av studieresor, utomhusstudier, teater eller bjuda in föreläsare gör att skolan breddas ytterligare och inte lika grå och tråkig som förut. Enligt pedagogisk forskning stimulerar nya inlärnignsmetoder viljan att lära sig mer och gör det också lättare att minnas det du lär dig. När du i hemkunskapen lär dig om ekonomisk och ekologisk hushållning, varför inte titta på hur förhållandena ser ut i U-länder, och ägna en lektion åt att endast laga mat diska, och diska på i hink vatten?

Möjligheterna är oändliga och vi har forskningen på vår an sida. Att ge varje elev mer att säga om, och en mera flexibel och mångfasetterad skola, ökar kunskapsnivån och låter varje person formas själv och bli en aktiv medborgare i en deltagande demokrati.

Valet i höst står mellan en framtidsinriktad, och forskningsbaserad utbildningspolitik och en båkåtsträvande 50-talspolitik. Ett avgörande val för dig som väljare, men också för Sveriges alla ungdomar och deras framtid.

Media hotar demokratin

Generellt sett så har massmedia fått allt större makt i politiken, och förmågan att opinionsbilda, även i Sverige. En artikel av PJ Anders Linder på Svd kan vara mer betydande i en valrörelse än nya Pressreleases av Mona Sahlin exempelsvis. Det är ett stort problem att alla tidningar är så centralstyrda och vinklade från toppen ner till gräsrötterna. Allt mindre frihet och utrymme ges till den enskilde journalisten, vilket i slutändan är ett hot mot demokratin och tryckfriheten. Ett exemepel är i juni det här året då det framkom att SVD:s ledarskribenter blivit tillsagda hur att vinkla sina artiklar, till exempel att alltid angripa Maria Wetterstrand.

I Sverige är de största tidnignarna högervridna rakt igenom och det krävs ingen specialkunskap att tydlig se att alla artiklar systematiskt är vinklade till alliansens fördel. Ett exempel är när opinionsmätningarna pekade uppåt för de rödgröna extremt., då skrev dn och svd om att "det går uppåt för moderaterna", det gäller även vid andra politiska nyheter. Eller vem har föresten läst en ledarartikel av PJ Anders Linder som i grunden inte rotar sig i värdekonservativa eller kapitalistiska föreställningar.

Media kommer inte kunna ha den här makten i framtiden utan att bli för politiska, och centralstyrda och inte värna demokratin och vad den enskilde invididen anser och vill skriva om.

Moderaternas ofantliga mångsidighet

Ibland är alliansfritt Sverige bara för bra. De sätter fingret på något just så viktigt med moderaterna. Att deras jobbpolitik alltid har gått ut på, och inför detta val fortsätter att gå ut på det som tycks vara den utlimata lösningen på alla Sveriges problem oavsett vilken tid vi lever i: Att sänka skatterna.

Så är dock inte fallet.

Att sänka skatterna är visserligen ett effektivt sätt att snabbt se resultat, och det har en förmåga att snabbt stimulera näringslivet, likt en sportare som hela tiden kör med Dextro och får nya nsabba sockerkickar gång på gång. I längden fungerar det inte. Precis som alla förstår att det som i längden blir hälsosamt är långsamma varierade kalorier av olika karaktär, istället för en ensidig kost av snabba kalorier, behövs en varierat och långsiktig jobbpolitik som inte riskerar att bli bidragsberoende och konkurrenskraftig. Och just det är vad vi ser efter 4 år med reinfeldt: Fler som går på socialbidrag, färre som utbildar sig, och en alltför hög arbetslöshet. Låt inte Sverige bli som den okunnige sportaren!

En rödgrön jobbpolitik har en lång mer kreativ, och varierad jobbpolitik, anpassad efter 2000-talets stora utmaningar och framtidsvisioner. Istället för enfrågepartiet moderaternas förslag, satsar vi på en långsiktig jobbpolitik som vilar på tre ben:

1. En Grön omställning för nya gröna jobb, och nytt entreprenörskap & företagande.
- Halverad moms för små och medelstora företag
- Rikskapitalfond för småföretag
- Framtidssatsningar på järnväg, förnyelsebart och busstrafik för fler jobb

2. Högre kvalitet i Välfärden!!
- Mer resurser att jobba med för kommunerna
- Mer pengar till en kvalitativ sjukvård
- En sjukförsäkring med värdig rehabilitering!

3. Politik för Sveriges unga
- Slopad arbetsgivaravgift för arbetslösa unga
- Mer yrkesinriktad skola
- Bygg ut högskolan! 40.000 praktik- och utbildningsplatser i komvux

Detta är en politik, specialutformad just för Sverige år 2010. Detta är den politik som jag är övertygad kommer att kunna möta framtidens utmaningar bäst.

En seger för solidariteten

På bilden är vänsterpartiet.

Samtidigt som den sista kullen värnpliktiga muckade, för att sedan gå över till ett profisionellt försvar (vilket flera borgeliga partier motsatt sig till), kom också den rödgröna överenskommelsen om utrikespolitiken. De frågor som visat den djupaste sprickan mellan partierna. Trots det går vi alla ut med samma papper för politiken.

Jag har i utrikespolitiken alltid stött ett mera öppet EU-sammarbete och svenska insatser runt om i världen, och på så sätt delvis motsatt sig mitt parti. Miljöpartiet har varit den ständiga kamelionten i den här frågan, men har nu sagt ja till ett mera utvecklat EU sammarbete, och ett ja till den svenska insatsen i Afghanistan. Detta är en seger för den globala solidariteten, och visar att vi i Sverige inte tänker fly med svanen mellan benen och stänga in sig i en ekonomisk bubbla, utan vara dragloket för solidaritet i världen.

Otroligt viktigt att utfallet blev som det blev. Ideologiskt så är ju nämligen de rödgröna de främsta förespråkarna av en politik i andan av globalt och internationellt ansvar, det har socialdemokraterna varit under hela 1900-talet. Därför hade det inte varit en bra vändpunkt om vi hade avskaffat den traditionen nu.
Nu när den internationella sammarbetet, och solidariteten behövs som mest för att klara framtidens och nutidens kriser och katastrofer.

Hårreflektioner och annat kätteri

Som miljöpartist möts jag ofta av kommentarer av vilka som nyligen fått hört talas om mitt politiska liv om min frissyr."Du ser ju inte alls ut som en miljöpartist utan som en moderat". Fattar inte att människor på allvar tror att den gröna rörelsen till största del består av barkborrar och andra mindre sostifikerade samhällsgrupper. Med all ödmjukhetvi är faktiskt bredare än så. Men men, moderaterna är väl, och förblir de snygga frisyrernas parti. När det gäller backslickstilen håller de dock på att bli omkörda av KDU, som just nu filar på sin urbana höger-kille-utan-sprit-fest look. Ett uns av sympatiskt medlidande letar sig ändå fram till mig. Men den Margret Thatcher blå plachen skriker motbjudande, med budskapet we can do it utan kvotering. Svaret från de övriga riksdagspartierna till detta korståg är dock entydligt: Snälla KDU,välj en annan slogan! Ska det va så svårt?

Vårbudget - Bakåtsträvande men intressant

Det var blandade besked som gavs idag när regeringen släppte vårbudgeten. Efter massa skämt om brandlarmet som gick, vilket alla politiker utnyttjade för att på ett skämtsamt sätt symolisera det för deras egen fördel, började debatten.

MP:s Mikaela Valtersson i finnansutskottet kommenterade det hela i DN på ett klarsynt sätt. Jag kan inte annat än att hålla med. Regeringens besked är ett svek, och en bakåtsträvande budget, där inga nya stora satsningar för framtiden tar plats. Istället har man profilirat sig på klassiska gamla recept såsom att hävda att vi klarat oss bra genom krisen, och nu väntar ytterligare förstärkningar. Det är inte bara fel, utan också väldigt underligt eftersom budgeten speglar ett vägbyte från förra årets budget.

Som Thomas Östros, socialdemokraterna, i DN tydligt beskrev det hela

Sveriges arbetsmarknad har gått sämre än i övriga Europa. Den är sämre än i Tyskland, som vi brukar jämföras med, och lika dålig som Finlands. Så arbetslösheten ökar snabbare än det europeiska snittet

Regeringens proposition innehåller inga nya satsningar, och de satsningar man vill göra är antingen för små eller fel prioriterade. T. ex satsningen på infrastrukturen som bara innebär kortsiktiga lösningar på vägprojekt, så fler bilar får plats. Istället för att investera i rälstrafik, och kollektivt resande nu när vi behöver den som mest.

I andra miljörelaterade skatter som skulle kunna ställa om ekonomin, och skapa många nya jobb i den tid i arbetslöshet som nu väntar, har man inte rört en fena. Inte minst bensinskatten är totalt felanpassad, där man nästan uppmanar till ännu mera bilresande.

Men det finns också saker som regeringen gör bra i sin budget, och är saker som ligger MP nära. Därtill hör skattelättnader för företagen, samt att inte höja inkomstskatten. Att höja den hör nämligen itne till den gröna skatteväxlings politiken, som Valtersson så uttryckte det i riksdagsdebatten idag. Också de 5 miljarder i skattelättnader för pensionärerna som man föreslår är en mycket bra början, samt Tolgfors förslag om köp av nya Black Hawk helikoptrar för försvaret. De kan underlätta för och hjälpa styrkorna i afghanistan mycket.

Låt svenska trupper stanna

Ju närmare valet man kommer ju mer plats börjar de riktigt tunga ämnena,säkerhets och försvarspolitik ta plats i debtatten. Därmed också debatten om vi ska fortsätta att ha kvar fredsbevarande trupper i Afghanistan. I och med de två svenska soldaternas tragiska död, så har vi nyss sett de förädiska konsekvenser, och de faror som finns i en krigshärjad del av världen. Partierna, och främst oppositionen är splittrade i frågan: ska vi var där eller inte?

Det som är viktigt att belysa är att detta inte är någon lätt fråga att lösa. Problemet i Afghanistan har knappast någon lätt lösning,det är nog alla överens om, och därför motsätter jag mig de politiska aktivisters odrägliga kamp, för någon enhällig princifast metod i den här frågan. Att vi av en metod eller en princip ALLTID ska vara där, eller att vi ALDRIG ska vara där. Det må låta bra på pappret, men det fungerar inte i verkligheten att fatta beslut grundat på sådanna slutsatser.
Även om det inte var Sverige som deltog vi istarten av kriget, så borde det varat vårt globala ansvar att hjälpa till att börja bygga upp det igen, detta i enighet med vad Miljöpartiets politik om globalt ansvar bygger på . detta är något jag återkommer till senare.

Min uppfattning är att vi måste ställa oss mot väggen i det realistiska scenariot,vad händer om vi och andra börjar lämna? Ja,det som med all sannolikt kommer ske då är en avancering av talibanerna tillbaka över Afghanistan,för att återinföra det kvinnoförtryck och diktatur som den islamistiska regimen står för,och då kommer landet hamn ännulängre än någonsin från de demokratiska grunder som borde ta plats. Där kommer USA att öka sin krigföring, och bli aggresiva. Detta är ett scenario jag inte vill ha, och tyvärr något som många millitärstrateger och experter nu förutspår.

Dessutommåste vi ställa oss jämte USA. Vårat nuvarande engagemang är delvis sammorganiserat med USA, men det finns ändå vissa marginella skillnader. Till exempel, med anledning av MC Crystal,den amerikanska generalens plan att "vinna aghanernas förtroende för att vinna kriget",med andra ord vinna kriget genom attvinna deras hjärtan, inte vinna millitärt, så har undersökningar hurvida afghanerna själva tycker i frågan.

Afghanerna vill själva att vi är där och skyddar dem, och majeroteten av dem stödjer insatsen. I frågan om förtroende, visar det tydligt på att Sveriges soldater har högre förtroende jämte USA:s soldater. Ofta pga attUSA:s soldater är lågutbildade, med låg social kompetens och dåligt psyke. Här vill jag då tillägga att det sociala bandet mellan soldater i städerna och lokalbefokningen är oerhört stort.I afghanistan betyder det allt, att förtroende bygger på attman stannar och småpratar på gator, visar tillit, och liknande.Detta är något som de amerikanska soldaterna oftast saknar.

De svneska soldaterna däremot har ofta bra utbildninghur man hanterar sociala rellaitoner i det millitära,bra kunskaper om människor, och om afghanernas principer och värderingar. Ska vi då dra oss ur, och låta USA:s trupper med lågt förtroende få ännu mer inflytande? NEJ DETTA ÄR INTE RÄTT VÄG ATT GÅ. Svenska kvinnor och män är beredda att offra sina liv, i hopp om att göra livet något mera drägligt för de som redan har det ohållbart. Även om jag, eller vi andra omkring inte är beredda att göra det ska vi väl inte hindra andra att göra detta? Borde inte staten och samhället då göra allt för att ge dessa människor förutsättning att lyckas med detta?
För mig är det självklart att det ska vi göra.

Vi kan inte se världen i svart eller vitt, så att vi ser det som krig, eller inte krig. Vapen eller inte vapen. Denna situation är svårare än så och kräver såväl förstroende, och långsiktigt bistånd, som millitärt försvar för lokalbefolkningen, och respekt gentemot det civila. En början till en lösning på ett stort problem. Vi i Miljöpartiet, och grön ungdom har global solidaritet är fundamentet i våran politik. "solidaritet mellan alla världens människor" är en av de tre grundprinciperna sedan urminnes tider. Och för att visa solidaritet med ett folk i nöd, borde vi därför överföra denna solidaritet i handling.

Uppstart Region Mälarslagen

Detta kommer alldeles för sent, men bättre sent än aldrig. För ca 2 veckor sedan träffades gröna ungdomar från svealand,och gävleborgs län för att diskutera en ny region. Reslutatet blev region mälarslagen, som inkluderar stora delar av svealand och gävleborgs län. Jag hoppas att regionen framförallt ska kunna utnyttja sin storskalighet, men också hjälpa lokalavdelningar på det lokala planet. Roligt hade vi i alla fall, och höjdpunkten under de långa mötestimmarna var självklart beslutandet av namnet. Vi var oeniga, minst sagt. Jag var dock mot namnet region mälarslagen som namn av anledningar som jag nog inte ska yttra mig om här. Hur som helst det är vårat namn. Vi valde också en styrelse, eller ansvarsgrupp som den nu kallas, där medlemmar från hela regionen inkluderas. Jag sitter nu där, tillsammans med Paula Holst, och Carolina Moretti från GU Strängnäs.

Kul med aktivitet, ännu roligare med framgång!

Släpp in SD i politiken!

Detta får inte tolka fel, men jag hoppas innerligt att svergiedemokraterna får stöd nog att få plats i riksdagen efter valet. Det är dags att vi visar våra demokrattiska principer om att alla är välkomna i den politiska debatten, och att få partierna och göra det måste den realla makten vara en drivande faktor.

SD Har inte uppkommit av en slump. De rider på en våg av missnöje pga den svenska integrationspolitikens totala haveri. Men de stora uppgångarna i partiet beror knappast på att SD funnit den ultimata lösningen på problemen. Snarare tvärt om. Stödet är till stora delar baserat på okunnighet,rädsla och aggresioner för något som man inte gillar. Okunnighet om människor, om vad som gör ett samhälle bra, och om religoner.

Hur bemöter de andra politiska jättarna med sina utpräglade ideologier och historier? Jo,i många av fallen så har man inte vågat diskutera dessa saker, såsom kriminalitet bland invandrare, segrigation, normer och kulturkrockar, utan avfärdat SD som en massa jävla rasister. Det rummet där dessa politiska aspekter finns är så dammigt att man helst inte vill gå in där.

Men detta är inte demokratiskt. Att avfärda SD:s popularitet och problembild, genom att kalla dem rasister är inte att vara demokratisk. Tar vi ansvar för attverkligen lösa problemet, på vad SD gjort sig stora på, så måste vi visa Sverige, och på allvar diskutera hur vi vill lösa problemen.

Vi måste våga ta debatt, och bevisa att vi tar SD på allvar,men samtidigt också visa den okunnighet som finns och vilka som verkligen är de smarta lösningarna.

Så, släpp in SD I debbatten, För sveriges bästa.

Per Bolunds visar var skåpet ska stå

På Sourze förklarar idag Per Bolund, De grönas policy för företag, som ett sätt att bekämpa ungdomsarbetslösheten. MP har länge haft en väldigt entreprenöriell inställning till företagens förutsättningar, och har alltis drivit frågan om ungt företagande.

Lär artikeln här

Allt om kärnkraften hänger på Sven

Nästa vecka kommer regeringens proposition om kärnkraften att testas i riksdagen. I förslaget presenteras hur man vill att 10 nya kärnkraftsreaktorer ska bygga under en tid framöver. Förslaget är både starkt kritiserat och kontroversiellt inom alliansen.

Förslaget har som hastigast kommit till , då valet kommer allt närmare och alliansregeringen har upptäckt att om de ska få behålla in kärnkraft är det dags att göra något. Och det illa kvickt.

Till skillnad från alliansregeringen så har hela den röd-gröna oppositionen stått enade mot en utökning av ohållbar kärnenergi, som om vi vinner valet kommer att avvecklas och en betydligt säkrare, miljövänligare, och modern energiepok kommer att ta sin början i Sverige.

Omröstningen kan bli en riktigt skräll, då förslaget är ogenomtänkt och ej har fasta grunder i alla partier. Om 4 ledamöter röstar emot, faller förslaget.

2 centerpartister har redan deklarerat att de tänker rösta emot, likaså har en moderat gjort. Kvar mellan två block står centerpartisten Sven Bergström som tidigare har varit kritisk och som inte ännu har gett några besked än.

Allt i propositionen hänger därmed på en enda centerpartist, där jag med hela mitt hjärta hoppas att han med sin politiska övertygelse kan hitta tillbaks och på ett symboliskt sätt visa var centerpartiet en gång i tiden, så stolt och övertygade, stod i den här frågan. För ett kärnkraftsfritt Sverige.

Jag litar på dig Sven, svik oss inte nu.

nytt allians pajkastning

Det har spekulerats kring hur alliansen kunde välja en så obegripligt ful ny logga, kanske var en viss alfons inblandad.

Läs detta:

http://politik.pusha.se/ram/alliansens-nya-logga-och-alfons-aberg

Skoldebatt

Kom precis hem ifrån en kampanj och skoldebatt tillsammans med mitt förbund, på europaskolan i strängnäs. Efter en lång kampanj med förhållandevis lite elever lyckades vi ändå värva åtminstone 1 ny medlem, vilket är en framgång det också.

I övrigt var det mest ungdomsförbundens egna representanter som gick runt och debatterade med varandra vilket var roligt, eftersom stämningen var avslappnad.

Främst pratade vi från grön ungdoms håll kvotering, energipolitik, och utrikespolitik. Frågan om Afganistan var särskilt populär bland vissa det det hettade till emellanåt. Men det är ju så det ska vara. Det var extra roligt pga vårt material ar helt nyinlöpt och kom till sin användning. Kampanjbord, roll-ups och annat. På GU strängnäs blogg finns bilder och annat från debatten, och kommer också komma upp här.

Debattörena var blandade. Min spontana reaktion var att de rödgröna fick större uppmärksamhet och publikstöd än jag väntat mig. Christian Valtersson, som var våran debattör, kunde, trots att det allmänna och lite torftiga upplägget med allmänna frågor som skatter, jobb, välfärd etc belysa klimatpolitik, och intergritet som en stor valfråga hos miljöpartiet.

Ung vänsters debattör hade humorismens, och talets gåva vilket både gjorde debattöen livligare och roligare att lyssna på

Alliansens starkaste kort var garanterat kristdemokraten David Högberg, som lyckades väva in kristdemokraternas oberoende från alliansen, och deras specifika frågor, dock hade han svårt i de tunga ämnena jobb och välfärd, där alla i alliansen hade svårt att försvara jobbpolitiken med ett stort utanförskap, och skattesänkningar som lösningen på den massiva ungdomsarbetslödsheten.

En viss vänsterpartist från åhörarna lyckades dock också slå på kristdemokraternas svagaste punkt. Jag nämner inga namn, du vet vem du är, emn som man säger;

Brilljant drag.

Överbelastad Euro, en lärdom för Sverige?

Sydeuropa står inför stora utmaningar. Deras överbelastade ekonomier i form av låneskulder, felaktiga analyser, och effekter i finnanskrisens spår, påverkar inte bara dem själva. Hela Eu, och i synnerhet euroländerna drabbas mycket hårt. Detta skriver också Per Lindvall om i E24 näringsliv 3 mars. Problemet som kommit upp i Grekland och Spanien, men även andra sydeuropeiska länder ligger rotad i felbedömningar av ekonomins växande. För ett par år sedan, innan finanskrisen växte dessa länders ekonomi kraftigt. Men, som vi gröna ofta brukar påminna om, är det skillnad på tillväxt och tillväxt. I det här fallet skapades det oroligt många investeringar inom fastighets, och bygg sektorn som brukar vara ett klassiskt sett att komma undan de stora lån man hade, och låta ekonomin fortsätta växa. Det man inte tänkte på var att brancherna snabbt blev överbelastade, och man fick snart mycket stora skulder inom den privata sektorn och mycket höga stigande kostnadspriser, i samband med inflation som en effekt av detta. En inflation som nu hade ett stenhårt grepp om marknaden. Men denna överbelastning betraktades, som även många svenska banker såg det som, att dessa europeiska ekonomier var bevis på att eurovalutan fungerade och visade kraftigt bra

utslag efter räntor, och andra styrmedel.

Aj aj aj, hur kunde det gå så här? Jo, det intressanta i detta är ju att samma sak faktiskt hände i baltikum, bara en kort tid sedan. Skillnaden var bara att dessa länder hade bundit sej till euron, det hade inte de baltiska staterna. Orsaken till att dessa jätteproblem uppstod, beror helt enkelt på eurons felanpassning till alla europeiska individuella ekonomier. Den europeiska centralbanken kan helt enkelt inte täcka, och kontrollera Dessa ekonomier och pg.a. det sker sådanna olyckliga felbedömningar.

Tar vi detta ett steg längre måste vi jämföra detta med Sverige. Om Sverige hade varit ett euroland så hade sannolikt vi också drabbats av eurons instabillitet, precis som i baltikum, och precis som i Grekland och Spanien. Skillnaden är att Sverige har en fri, rörlig valuta och en fri centralbank som kan kontrollera att skulderna och inflationen inte hade blivit så omfattande. Hade Spanien och Grekland haft egna valutor, och egna centralbanker hade utslaget också blivit annorlunda.

Så vi har alltså 2 kvalitativa exempel, inom loppet av några år, som visar klart och tydligt att enskilda alutor, inte minst kronan klarar sig bättre för att våran Centralbank, och våran valuta fungerar så pass väl. Ett fortfarande stark argument, om man frågar mig, för att inte välja euro.

Sverige behöver ingen privatekonomisk coach. Vi har ju klarat oss så bra själva, och oberoende så länge ändå.

(jag ber om ursäkt för stavfelen)

Här kan du hitta en av de artiklar som handlar om samma sak, av Per Lindvall.

http://www.e24.se/makro/varlden/per-lindvall-en-tung-vandring-vantar-for-sydeuropas-folk_1899611.e24

Svensk stålindustri: Dags för vindkraft

Under vintern har svenskarna fått smaka på vad osäkra energikällor innebär. Rekordhöga elräkningar, och skiftande säkerhet är konsekvenserna av regeringens hantering av energipolitiken i kombination av en extremt kall vinter. Den svenska kärnkraftens säkerhets har kritiserats mycket under de senaste åren. Reaktorerna har t.ex bara producerat 2/3 delar av deras totala kapacitet, till följd av dålig säkerhet, och bristande rutiner. Ett bevs på att kärnkraften, trots sin effektivitet, blir i långsiktigt sätt dyr, och osäker, samtidigt som många av de svenska elkonumenterna får betala prislappen för att den är så oförutsägbar. En satsning på vindkraft är väl behövlig nu, och då menar jag en massiv satsning. Vi måste tänka nytt, och helhjärtat satsa på den väg som forskningen visat oss. Inte som Alliansen och Jan Björklund, förneka möjligheterna i krisens centrum. Idag sker en enorm utveckling på marknaden inom förnyelsebara energikällor. Ett mordernt nybyggt vindkraftverk idag producerar 10 gånger mer än vad ett gammalt vindkraftverk gör. Inom kärnkraften har vi inte sett någon större utveckling som effektiviserar eller förbättrar de senaste 30 åren! Om en rödgrön regering vinner valet och genhomför en stor satsning på vindkraft kommer Sveriges elkunders behov långsiktigt säkerställas utan onödiga risker, dessutom kommer brancher såsom stålindustrin i Sverige som just nu, tillsammans med våran överiga basindustri, är på tunn is. Det finns ett stort behov av stål med stor renhet som är nödvändigt i morderna vindkraftverk, och det behovet kommer att stimulera svensk stålindustri mycket. Stora ledande företag som Ovako, Scana Steel Björneborg är exempel på de som skulle skapa många nya jobb, till följd av att ånga företag avancerar i stålindustrin.

Procent & Siffror vilseleder Reinfeldt

När faktan ligger på bordet, efter statistiska flexibiliteter, och retoriska undanflykter, kan man konstatera att Reinfeldt hade rätt i siffrorna ang. sysselsatta.

Det han dock glömde var att det kommit sverige fick 200.000 nya invånare under den tiden. Det gör att procentsatsen totalt ändras. 100.000 fler var sysselsatta, men procentandelen av befolkningen jämfört med 2006 har faktiskt ökat. Det bevisar att Reinfeldt försök att övertyga att hans medicin mot finanskrisen skulle ha fungerat, i själva verket bara blev ett slag i luften.

Summan av kardemumman blir därför att ingen egentligen ljög, men att man kan dra slutsatsen att det bara var ett uselt försök att försvara sig mot de rödgrönas jobbinvesteringar.

"Intrycket som dröjer kvar är att Mona Sahlin lyckades attackera Fredrik Reinfeldt effektivt, samtidigt som hon skickligt gled undan motfrågorna från sin opponent"

- Så skriver Kalle Holmberg i dn om Agenda debatten. Jag tänker inte älta mig om det fatala misstag Reinfeldt begick under den senare partiledardebatten, det har både Östros m. fl beskrivit väl. Men där måste vi rödgröna inte stå självgott emot och attackera Reinfeldt för en sådann bagatell. Dessa misstag begås såval av oss, som av alliansen och det måste man ha överseende med, även om det fullt var det viktigaste valfrågan. Där måste vi istället bekänna färg, och seriöst ta debatten. Det är inget undantag, utan denna förståelse och respekt för motståndaren måste genomsyra den här valrörelsen om vi rödgröna ska vinna valet.

Enighet betyder inte alltid styrka

Jag har precis sett klart på partidebatten som sändes i svt Agenda häromdan. Medelmåttigt tempo, gav mig inga direkta besked på de heta områderna i min mening. Bortsett från Björklunds uttalanden om skolsituationen i landet tycker jag attde rödgröna klarade sig mycket bra. Ett ständigt återkommande argument från alliansen är dock våran oenighet. Reinfeldt pratar ofta om att vi inte visar klara besked och att väljarna inte vet vad dom ska tro. I det blåa blocket i debatten förde alla samma linje, och det kändes nästan som om de hade förberedda repliker för varandra. Detta ger ju såklart en känsla av stor enighet, och en stor styrka hos alliansen,om man så ser från det retoriska hållet. Återigen matades samma budskap, som dogmatiskt inlärt, men hur blir det med den verkliga politiken för respektive parti. I all ära, alla partier slöt upp bakom samma linje,men vilken linje? Jo,moderaternas linje. Jämför du alliansens debatter inför valet 06 och det här ser man här, är man mycket mera mångsidig valet 06 då verkligen de tre små centern, kristdemokraterna, och folkpartiet. Jag tror att alliansen har förlorat mycket på just detta. De sjunkande opinionssiffrorna för alliansens småpartier talar för att det som en gång var en bred borgerlig allians, nu skrämmer iväg sina blå mittenväljare, liberaler, samtidigt som det gammelmoderata politiken kommer fram mer och mer. Ska man återfå förtroendet måste Reinfeldt inse att störst inte alltid vet bäst. Alliansen har lärt sig att jaga i flock.Men ibland måste man attakcera från flera fronter. Enighet är inte alltid styrka.

Här vill jag ju då självklart jämföra detta med den andra sidan.

De rödgröna hade i debatten en stor bred blandad oposition som kunde attackera alliansen från 3 olika perspektiv, medans alliansen endast kunde försvara sig med ett enda, vilket i sakpolitik var skattesänkningar. I bred politisk variation ser vi i de rödgröna varandras starka sidor och svaga sidor, och samtidigt lockar till oss en större väljarkår, där det finns ett tydligt rödgrönt alternativ. Inte som Perssons: Ett enda socialdemokratiskt. Det var ju just det som person förlorade på! Tittar man dock i vår retorik i debatten yttrade det sig i lite större förvirrning kring våra åsikter,och alliansen hade lätt att försvara sig eftersom de hela tiden gjorde det på samma sätt. Vi har dock gjort något som inte alliansen har gjort.Vi har lagt grunden tillen bred poltisk rödgrön politik, där både gröna, socialister,socialliberaler,och liberaler kan känna sig välkomna. En grund med ideologi,som styrker våra genomföranden på många olika fronter där det behövs som mest. Det menar jag är ansvar för Sverige.