Historieskrivning & Tocqueville-effekten

Vi litar på våra skolböcker. Även om vi inte hyser en dogmatisk tilltro till det material som erbjuds i landets skolor litar ändå det flesta på innehållets objektivitet och riktighet. I det sammanhanget vill jag belysa analysen av franska revolutionen - den historiska händelse som alla, både unga och gamla läst om i skolan. Vi får lära oss orsakerna och konsekvenserna av franska revolutionen samt de mest avgörande händelserna, såsom stormningen av bastiljen 1789. I orsakerna lär vi oss att det franska folket hade lidit länge och lidandet hade blivit värre med tiden fram till revolutionen pga. aristokratins privilegier, lyxvaror som ökade skattetrycket på de minst samt pga missväxt. Vi lär oss också att upplysningsfilosofer såsom Voltaire och Rousseau väckte idéer om jämlikhet och frihet hos den franska borgarklassen. I allt väsentligt är detta det som brukar omnämnas som orsakerna till den franska revolutionen. Tittar man dock lite närmare på samhällsstrukturen och maktutövningen under l'ancien régime upptäcker man dock fel. Det var framför allt den franske filosofen Alexis de Tocqueville som undersökte detta. Han ville finna varför revolutionen uppstod just i Frankrike och inte i något av de andra länder där upplysningens idéer hade triumferat. Han krävde i franska arkiv för att noggrant analysera hur byråkratin och den praktiska politiken fungerade under Ludvig XIV, XV och XVI. Svaret fann han i att man redan under Ludvig XVI regim hade funnit tecken på politiska reaktioner på folkets missär. Frågorna om ojämlikhet i det franska samhället väcktes alltså av kungamakten redan innan revolutionen. För att ta ett par exempel: I en kunglig förordning 1776 sades att nästan alla vägar i kungariket hade byggts med obetalt arbete av de fattigaste bland undersåtarna och uppmanade till ofördelning av skatterna. 1780 skrev en minister i kungens namn i en liknande proklamation att

de skatter som bärs av de fattigaste av våra undersåtar har stigit utan all proportion till andra former av beskattning

Kungamakten i Frankrike var alltså ute på farligt vatten redan innan revolutionen och då på eget initiativ. Kraften för förändring göddes av sin egen framgång och kulminerade i revolutionen. Fenomenet har döpts till Tocqueville-effekten och kan spåras tillbaka till flera historiska omvälvningar. Detta perspektivet lyfts inte alls fram i historieundervisningen trots att det har en avgörande betydelse inte bara för franska revolutionen, utan också för andra historiska händelser. Det finns andra fel som borde korrigeras i den svenska, om inte, den europeiska historieskrivningen. Sådan fundamental historieskrivning måste grunda sig på vetenskap, inte allmänna antaganden som levt vidare genom folkmun. Ett första steg kan vara att ta hänsyn till detaljer som den här.

Är klass relevant idag?

I veckorna har det debatterats flitigt kring klass och klasshat. Idag publicerades också en opinionsmätning i DN där människor fått svara på frågan vilken klass de tycker sig tillhöra. En majoritet på 51 procent, säger sig tillhöra medelklassen. De som definierar sig som arbetarklass, detta begrepp som präglat allt i vårt land, arbetarkommuner och arbetarpartier, är endast 24 procent. Klassamhället har förändrats under 1900-talet och i min generation är det inte många som känner sig ha en särskilt klasstillhörighet, åtminstone inte något som är övervägande för ens identitet för en person med normal levnadsstandard. I klassdebatten har således klasshatet demoliserats, vilket jag tycker är bra. Hat är endast ett uttryck för ens egna personliga svagheter och driver sociala grupper bara längre ifrån varandra än skapar sämja. Den politiska vänstern har många gånger använt klasshatet som slagträ i den politiska debatten. Dagens klassamhälle har också framställts som överdrivet och felaktigt i den politiska debatten. Det sociala grupper som fanns för 100 år sedan existerar inte längre idag som många på vänsterkanten vill ge sken av. Idag handlar i första hand om andra saker, såsom härkomst, kön eller sexuell läggning. En drivkraft bakom dessa överdrifter och polariseringen av klassdebatten tror jag är hatet, därför är det bra att det offentliggörs. Men att klasshat är fel betyder inte att klass är ett irrelevant begrepp. Ja, klassamhället har förändrats men det betyder inte att det inte längre existerar. Samtidigt som den stora arbetarklassen blivit medelklass har utanförskapet ökat för de som har det allra sämst ställt. Att hävda att dessa människor tillhör samma social grupp som medelklassen är inget annat än hyckleri. Jag tror att utanförskap måste bekämpas på flera plan än att bara se till klass, det är alldeles uppenbart. Men argumenten mot klasshat får inte bli argument för att förneka existensen av samhällsklassen. Därför är det viktigt, tycker jag, att klassbegreppet inte blir stämplats som utgånget för att människor har använt det fel, utan sätts in i ett sammanhang för 2000-talets situation där andra delar som etnicitet och kön ingår. På så sätt kan vi få en konstruktiv debatt om utanförskap utan att ge bränsle åt de hatiska.