Historieskrivning & Tocqueville-effekten

Vi litar på våra skolböcker. Även om vi inte hyser en dogmatisk tilltro till det material som erbjuds i landets skolor litar ändå det flesta på innehållets objektivitet och riktighet. I det sammanhanget vill jag belysa analysen av franska revolutionen - den historiska händelse som alla, både unga och gamla läst om i skolan. Vi får lära oss orsakerna och konsekvenserna av franska revolutionen samt de mest avgörande händelserna, såsom stormningen av bastiljen 1789. I orsakerna lär vi oss att det franska folket hade lidit länge och lidandet hade blivit värre med tiden fram till revolutionen pga. aristokratins privilegier, lyxvaror som ökade skattetrycket på de minst samt pga missväxt. Vi lär oss också att upplysningsfilosofer såsom Voltaire och Rousseau väckte idéer om jämlikhet och frihet hos den franska borgarklassen. I allt väsentligt är detta det som brukar omnämnas som orsakerna till den franska revolutionen. Tittar man dock lite närmare på samhällsstrukturen och maktutövningen under l'ancien régime upptäcker man dock fel. Det var framför allt den franske filosofen Alexis de Tocqueville som undersökte detta. Han ville finna varför revolutionen uppstod just i Frankrike och inte i något av de andra länder där upplysningens idéer hade triumferat. Han krävde i franska arkiv för att noggrant analysera hur byråkratin och den praktiska politiken fungerade under Ludvig XIV, XV och XVI. Svaret fann han i att man redan under Ludvig XVI regim hade funnit tecken på politiska reaktioner på folkets missär. Frågorna om ojämlikhet i det franska samhället väcktes alltså av kungamakten redan innan revolutionen. För att ta ett par exempel: I en kunglig förordning 1776 sades att nästan alla vägar i kungariket hade byggts med obetalt arbete av de fattigaste bland undersåtarna och uppmanade till ofördelning av skatterna. 1780 skrev en minister i kungens namn i en liknande proklamation att

de skatter som bärs av de fattigaste av våra undersåtar har stigit utan all proportion till andra former av beskattning

Kungamakten i Frankrike var alltså ute på farligt vatten redan innan revolutionen och då på eget initiativ. Kraften för förändring göddes av sin egen framgång och kulminerade i revolutionen. Fenomenet har döpts till Tocqueville-effekten och kan spåras tillbaka till flera historiska omvälvningar. Detta perspektivet lyfts inte alls fram i historieundervisningen trots att det har en avgörande betydelse inte bara för franska revolutionen, utan också för andra historiska händelser. Det finns andra fel som borde korrigeras i den svenska, om inte, den europeiska historieskrivningen. Sådan fundamental historieskrivning måste grunda sig på vetenskap, inte allmänna antaganden som levt vidare genom folkmun. Ett första steg kan vara att ta hänsyn till detaljer som den här.