Vårbudget - Bakåtsträvande men intressant

Det var blandade besked som gavs idag när regeringen släppte vårbudgeten. Efter massa skämt om brandlarmet som gick, vilket alla politiker utnyttjade för att på ett skämtsamt sätt symolisera det för deras egen fördel, började debatten.

MP:s Mikaela Valtersson i finnansutskottet kommenterade det hela i DN på ett klarsynt sätt. Jag kan inte annat än att hålla med. Regeringens besked är ett svek, och en bakåtsträvande budget, där inga nya stora satsningar för framtiden tar plats. Istället har man profilirat sig på klassiska gamla recept såsom att hävda att vi klarat oss bra genom krisen, och nu väntar ytterligare förstärkningar. Det är inte bara fel, utan också väldigt underligt eftersom budgeten speglar ett vägbyte från förra årets budget.

Som Thomas Östros, socialdemokraterna, i DN tydligt beskrev det hela

Sveriges arbetsmarknad har gått sämre än i övriga Europa. Den är sämre än i Tyskland, som vi brukar jämföras med, och lika dålig som Finlands. Så arbetslösheten ökar snabbare än det europeiska snittet

Regeringens proposition innehåller inga nya satsningar, och de satsningar man vill göra är antingen för små eller fel prioriterade. T. ex satsningen på infrastrukturen som bara innebär kortsiktiga lösningar på vägprojekt, så fler bilar får plats. Istället för att investera i rälstrafik, och kollektivt resande nu när vi behöver den som mest.

I andra miljörelaterade skatter som skulle kunna ställa om ekonomin, och skapa många nya jobb i den tid i arbetslöshet som nu väntar, har man inte rört en fena. Inte minst bensinskatten är totalt felanpassad, där man nästan uppmanar till ännu mera bilresande.

Men det finns också saker som regeringen gör bra i sin budget, och är saker som ligger MP nära. Därtill hör skattelättnader för företagen, samt att inte höja inkomstskatten. Att höja den hör nämligen itne till den gröna skatteväxlings politiken, som Valtersson så uttryckte det i riksdagsdebatten idag. Också de 5 miljarder i skattelättnader för pensionärerna som man föreslår är en mycket bra början, samt Tolgfors förslag om köp av nya Black Hawk helikoptrar för försvaret. De kan underlätta för och hjälpa styrkorna i afghanistan mycket.

Låt svenska trupper stanna

Ju närmare valet man kommer ju mer plats börjar de riktigt tunga ämnena,säkerhets och försvarspolitik ta plats i debtatten. Därmed också debatten om vi ska fortsätta att ha kvar fredsbevarande trupper i Afghanistan. I och med de två svenska soldaternas tragiska död, så har vi nyss sett de förädiska konsekvenser, och de faror som finns i en krigshärjad del av världen. Partierna, och främst oppositionen är splittrade i frågan: ska vi var där eller inte?

Det som är viktigt att belysa är att detta inte är någon lätt fråga att lösa. Problemet i Afghanistan har knappast någon lätt lösning,det är nog alla överens om, och därför motsätter jag mig de politiska aktivisters odrägliga kamp, för någon enhällig princifast metod i den här frågan. Att vi av en metod eller en princip ALLTID ska vara där, eller att vi ALDRIG ska vara där. Det må låta bra på pappret, men det fungerar inte i verkligheten att fatta beslut grundat på sådanna slutsatser.
Även om det inte var Sverige som deltog vi istarten av kriget, så borde det varat vårt globala ansvar att hjälpa till att börja bygga upp det igen, detta i enighet med vad Miljöpartiets politik om globalt ansvar bygger på . detta är något jag återkommer till senare.

Min uppfattning är att vi måste ställa oss mot väggen i det realistiska scenariot,vad händer om vi och andra börjar lämna? Ja,det som med all sannolikt kommer ske då är en avancering av talibanerna tillbaka över Afghanistan,för att återinföra det kvinnoförtryck och diktatur som den islamistiska regimen står för,och då kommer landet hamn ännulängre än någonsin från de demokratiska grunder som borde ta plats. Där kommer USA att öka sin krigföring, och bli aggresiva. Detta är ett scenario jag inte vill ha, och tyvärr något som många millitärstrateger och experter nu förutspår.

Dessutommåste vi ställa oss jämte USA. Vårat nuvarande engagemang är delvis sammorganiserat med USA, men det finns ändå vissa marginella skillnader. Till exempel, med anledning av MC Crystal,den amerikanska generalens plan att "vinna aghanernas förtroende för att vinna kriget",med andra ord vinna kriget genom attvinna deras hjärtan, inte vinna millitärt, så har undersökningar hurvida afghanerna själva tycker i frågan.

Afghanerna vill själva att vi är där och skyddar dem, och majeroteten av dem stödjer insatsen. I frågan om förtroende, visar det tydligt på att Sveriges soldater har högre förtroende jämte USA:s soldater. Ofta pga attUSA:s soldater är lågutbildade, med låg social kompetens och dåligt psyke. Här vill jag då tillägga att det sociala bandet mellan soldater i städerna och lokalbefokningen är oerhört stort.I afghanistan betyder det allt, att förtroende bygger på attman stannar och småpratar på gator, visar tillit, och liknande.Detta är något som de amerikanska soldaterna oftast saknar.

De svneska soldaterna däremot har ofta bra utbildninghur man hanterar sociala rellaitoner i det millitära,bra kunskaper om människor, och om afghanernas principer och värderingar. Ska vi då dra oss ur, och låta USA:s trupper med lågt förtroende få ännu mer inflytande? NEJ DETTA ÄR INTE RÄTT VÄG ATT GÅ. Svenska kvinnor och män är beredda att offra sina liv, i hopp om att göra livet något mera drägligt för de som redan har det ohållbart. Även om jag, eller vi andra omkring inte är beredda att göra det ska vi väl inte hindra andra att göra detta? Borde inte staten och samhället då göra allt för att ge dessa människor förutsättning att lyckas med detta?
För mig är det självklart att det ska vi göra.

Vi kan inte se världen i svart eller vitt, så att vi ser det som krig, eller inte krig. Vapen eller inte vapen. Denna situation är svårare än så och kräver såväl förstroende, och långsiktigt bistånd, som millitärt försvar för lokalbefolkningen, och respekt gentemot det civila. En början till en lösning på ett stort problem. Vi i Miljöpartiet, och grön ungdom har global solidaritet är fundamentet i våran politik. "solidaritet mellan alla världens människor" är en av de tre grundprinciperna sedan urminnes tider. Och för att visa solidaritet med ett folk i nöd, borde vi därför överföra denna solidaritet i handling.

Uppstart Region Mälarslagen

Detta kommer alldeles för sent, men bättre sent än aldrig. För ca 2 veckor sedan träffades gröna ungdomar från svealand,och gävleborgs län för att diskutera en ny region. Reslutatet blev region mälarslagen, som inkluderar stora delar av svealand och gävleborgs län. Jag hoppas att regionen framförallt ska kunna utnyttja sin storskalighet, men också hjälpa lokalavdelningar på det lokala planet. Roligt hade vi i alla fall, och höjdpunkten under de långa mötestimmarna var självklart beslutandet av namnet. Vi var oeniga, minst sagt. Jag var dock mot namnet region mälarslagen som namn av anledningar som jag nog inte ska yttra mig om här. Hur som helst det är vårat namn. Vi valde också en styrelse, eller ansvarsgrupp som den nu kallas, där medlemmar från hela regionen inkluderas. Jag sitter nu där, tillsammans med Paula Holst, och Carolina Moretti från GU Strängnäs.

Kul med aktivitet, ännu roligare med framgång!

Släpp in SD i politiken!

Detta får inte tolka fel, men jag hoppas innerligt att svergiedemokraterna får stöd nog att få plats i riksdagen efter valet. Det är dags att vi visar våra demokrattiska principer om att alla är välkomna i den politiska debatten, och att få partierna och göra det måste den realla makten vara en drivande faktor.

SD Har inte uppkommit av en slump. De rider på en våg av missnöje pga den svenska integrationspolitikens totala haveri. Men de stora uppgångarna i partiet beror knappast på att SD funnit den ultimata lösningen på problemen. Snarare tvärt om. Stödet är till stora delar baserat på okunnighet,rädsla och aggresioner för något som man inte gillar. Okunnighet om människor, om vad som gör ett samhälle bra, och om religoner.

Hur bemöter de andra politiska jättarna med sina utpräglade ideologier och historier? Jo,i många av fallen så har man inte vågat diskutera dessa saker, såsom kriminalitet bland invandrare, segrigation, normer och kulturkrockar, utan avfärdat SD som en massa jävla rasister. Det rummet där dessa politiska aspekter finns är så dammigt att man helst inte vill gå in där.

Men detta är inte demokratiskt. Att avfärda SD:s popularitet och problembild, genom att kalla dem rasister är inte att vara demokratisk. Tar vi ansvar för attverkligen lösa problemet, på vad SD gjort sig stora på, så måste vi visa Sverige, och på allvar diskutera hur vi vill lösa problemen.

Vi måste våga ta debatt, och bevisa att vi tar SD på allvar,men samtidigt också visa den okunnighet som finns och vilka som verkligen är de smarta lösningarna.

Så, släpp in SD I debbatten, För sveriges bästa.