Ju närmare valet man kommer ju mer plats börjar de riktigt tunga ämnena,säkerhets och försvarspolitik ta plats i debtatten. Därmed också debatten om vi ska fortsätta att ha kvar fredsbevarande trupper i Afghanistan. I och med de två svenska soldaternas tragiska död, så har vi nyss sett de förädiska konsekvenser, och de faror som finns i en krigshärjad del av världen. Partierna, och främst oppositionen är splittrade i frågan: ska vi var där eller inte?
Det som är viktigt att belysa är att detta inte är någon lätt fråga att lösa. Problemet i Afghanistan har knappast någon lätt lösning,det är nog alla överens om, och därför motsätter jag mig de politiska aktivisters odrägliga kamp, för någon enhällig princifast metod i den här frågan. Att vi av en metod eller en princip ALLTID ska vara där, eller att vi ALDRIG ska vara där. Det må låta bra på pappret, men det fungerar inte i verkligheten att fatta beslut grundat på sådanna slutsatser.
Även om det inte var Sverige som deltog vi istarten av kriget, så borde det varat vårt globala ansvar att hjälpa till att börja bygga upp det igen, detta i enighet med vad Miljöpartiets politik om globalt ansvar bygger på . detta är något jag återkommer till senare.
Min uppfattning är att vi måste ställa oss mot väggen i det realistiska scenariot,vad händer om vi och andra börjar lämna? Ja,det som med all sannolikt kommer ske då är en avancering av talibanerna tillbaka över Afghanistan,för att återinföra det kvinnoförtryck och diktatur som den islamistiska regimen står för,och då kommer landet hamn ännulängre än någonsin från de demokratiska grunder som borde ta plats. Där kommer USA att öka sin krigföring, och bli aggresiva. Detta är ett scenario jag inte vill ha, och tyvärr något som många millitärstrateger och experter nu förutspår.
Dessutommåste vi ställa oss jämte USA. Vårat nuvarande engagemang är delvis sammorganiserat med USA, men det finns ändå vissa marginella skillnader. Till exempel, med anledning av MC Crystal,den amerikanska generalens plan att "vinna aghanernas förtroende för att vinna kriget",med andra ord vinna kriget genom attvinna deras hjärtan, inte vinna millitärt, så har undersökningar hurvida afghanerna själva tycker i frågan.
Afghanerna vill själva att vi är där och skyddar dem, och majeroteten av dem stödjer insatsen. I frågan om förtroende, visar det tydligt på att Sveriges soldater har högre förtroende jämte USA:s soldater. Ofta pga attUSA:s soldater är lågutbildade, med låg social kompetens och dåligt psyke. Här vill jag då tillägga att det sociala bandet mellan soldater i städerna och lokalbefokningen är oerhört stort.I afghanistan betyder det allt, att förtroende bygger på attman stannar och småpratar på gator, visar tillit, och liknande.Detta är något som de amerikanska soldaterna oftast saknar.
De svneska soldaterna däremot har ofta bra utbildninghur man hanterar sociala rellaitoner i det millitära,bra kunskaper om människor, och om afghanernas principer och värderingar. Ska vi då dra oss ur, och låta USA:s trupper med lågt förtroende få ännu mer inflytande? NEJ DETTA ÄR INTE RÄTT VÄG ATT GÅ. Svenska kvinnor och män är beredda att offra sina liv, i hopp om att göra livet något mera drägligt för de som redan har det ohållbart. Även om jag, eller vi andra omkring inte är beredda att göra det ska vi väl inte hindra andra att göra detta? Borde inte staten och samhället då göra allt för att ge dessa människor förutsättning att lyckas med detta?
För mig är det självklart att det ska vi göra.
Vi kan inte se världen i svart eller vitt, så att vi ser det som krig, eller inte krig. Vapen eller inte vapen. Denna situation är svårare än så och kräver såväl förstroende, och långsiktigt bistånd, som millitärt försvar för lokalbefolkningen, och respekt gentemot det civila. En början till en lösning på ett stort problem. Vi i Miljöpartiet, och grön ungdom har global solidaritet är fundamentet i våran politik. "solidaritet mellan alla världens människor" är en av de tre grundprinciperna sedan urminnes tider. Och för att visa solidaritet med ett folk i nöd, borde vi därför överföra denna solidaritet i handling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar