Dags att ändra människosynen inom rättspsykiatrin

Nu när rättegången mot Anders Behring Breivik är igång är det nog dags att vi alla funderar över några grundläggande frågor gällande psykisk sjukdom och rättspsykiatrins syn på detta.

Ofta, vi hemska brott som begåtts, slänger man slentrianmässigt ut "Han är ju sjuk". Denna syn har sedan länge format vår syn på psykisk sjukdom. För en sådan som Anders Behring Breivik säger man att han behöver "vård och rehabilitering". Men är detta verkligen en korrekt analys?

Pedofili betraktas idag som en sjukdom, en särart som inte är normal. Men i det antika Grekland var homosexuella relationer mellan tånåringar och äldre män något helt naturligt, som en del i lärandet. Att fundera över då kan ju vara: Blir en handling mindre "sjuk" om den har utförts i en kultur där detta är socialt accepterat?

Min uppfattning är att vi idag avfärdar brottslingar som "sjuka" och att de behöver "vård och rehabilitering" alldeles för enkelt, bara för att vi helt enkelt inte kan förstå deras personliga särart. Anders Behring Breivik och andra linande brottslingar har inte alls uppvisat något som tyder på att de inte haft kontroll över sina handlingar. De har istället gjort rationella beslut som härlett dåden. Ändå har de stämplats som "sjuka".

När dessa rationella beslut blir för hemska för att vi ska förstå dem, garderar vi vår syn på människor genom av avfärda dessa som sjuka. Jag tycker att detta är fel och istället att vi borde låta människor som begått hemska brott i större utsträckning stå till svars för sina handlingar som alla andra.

Vad blir annars rättspsykiatri? Att indoktrinera människor den allmänna uppfattning om vad som är rätt och fel? En sådant samhälle är otroligt odemokratiskt!